Som den värsta bergodalbana
Idag var jag på Liseberg, trodde det inte, men det visade sig vara den största prövningen för mig hittills utan Richard vid min sida. Det var så tomt. Det ska ju vara du och jag ju ♥
Vi var där förra sommaren. Och i vintras. Men vart var du nu? När jag som mest behövde dig.
Fasen vilken bergochdalbana detta är. Värre än både balder och lisebergsbanan. Ena dagen mår jag bättre än bra. Allt är toppen, detta är det rätta och singellivet kommer bli så kul! Andra dagen är allt kasst och ensamt. Ingen att mysa med när man som mest behöver det.
att kommentera mitt inlägg :)
sv; tack så mkt!<3
allt bra?
Livet är tyvärr en bergochdalbana..
Vet att det känns tungt just nu, men det kommer att bli bra så såningom. Man får ta en dag i taget. Och när det känns som mest tungt så har du ju oss, alla dina nära och kära. Med oss har du kul och du kan även komma till oss när du vill ha lite mysigt.
Hallå, läget idag:)? fin blogg btw tjejjen:)
du får försöka vara stark gumman!
klart att det är svårt, men jag vet att du klarar det! du är stark och allt kommer bli bra igen!
kramar o pussar
Ledsen att höra om dalarna.. Men känner igen det där så väl. Man tror i ena sekunden att man gått vidare o klarar sej själv (fast man oftast känner på sej att man tänkt tanken för fort), o POFF så kommer en backe nedför och förstör. Men du ska veta att jag finns här om du behöver mej. Du tillhör ju familjen, "skilsmässa" eller inte. Massa kramar!
Jag tänker på dig...
fyfan! jag vet precis hur det är,.. samma för mig! jobbigt jobbit jobbigt att göra slut..
