Take on your shoe....the dance
Ta vara på tiden
Efter jobbet igår blev det lite simma och bad med Elisabeth, det var skönt! Ska simma lite oftare nu när jag har möjligheten i mitt gymkort. Kanske löpträna 1 dag, simma 1 dag och valfritt 1 dag. Då får jag ju variationen :D
Efter Eriksdalsbadet åkte vi till Skärholmen och mötte upp älsklingen och så blev det bio resten av kvällen! Mysigt! Filmen var jättebra tycker jag! Kommer jag nog se fler gånger:) Gillar filmer som har humor utan att vara en komedi!
Nu grönskar det i dalens famn
Älskade sommaren håller sig kvar. Och tur är väl det för imorgon kommer min lillasyster och förgyller helgen. Det är lätt att glömma att sommaren inte är slut än när man är så inne i arbetet och vardagen igen.
Men man ska ta vara på de varma, sköna stunder som året bjuder på.
Ikväll, när det svalnar ska jag ta en springtur.
Bara 23 dagar till tjejmilen nu!
Heja mig!
Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr
Att unna sig...
En god morgon
Det är värt att lägga sig en halvtimme eller timme tidigare för att kunna gå upp i god tid på morgonen. Ta en lugn och skön morgonpromenad. Istället för en snabb dusch, ta en bad. Sitt och drick ditt morgonkaffe och läs tidningen.
Ingen är värd en hektisk morgon...så tycker jag!
I make a difference
Såg att massor av människor vart inne och tittat bloggen trots min extremt totala frånvaro här!
Så...gör väl ett höstryck, ett ljus i höstmörkret. Ett skrivet ord ifrån min lilla värld.
Efter en extremt givande förmiddag med en underbar föreläsare.
Vill bara tipsa alla att om ni någongång får möjlighet att lyssna på en kvinna som heter Lisbeth Carlborg så ta den chansen.
Jag är inspirerad till att inspirera, att vara mig själv och att vara stolt över den jag är och det jag kan.
Att livet kan vara svårt, men av allt svårt blir vi starkare i framtiden.
Att jag, lilla Jenny, lilla rödhåriga och fräkniga Jenny är så viktig för mina underbara barns framtid.
Jag vet att jag kommer klara det. Att jag den dagen jag dör kan känna att jag lyckades.
Att jag har gjort skillnad, kanske inte i den stora världen.
Men för det enskilda barnet. Jag kanske inte vet det, barnet själv kanske inte vet det.
Men i slutändan kanske det är mina kramar, min tro på varje barn - att det kan, min lyhördhet inför vad de säger, att varje barn ska känna att det är unikt och bra. Det kanske är det i slutändan som gör att barnet, när han eller hon blir vuxen - blir som han blir.
Att jag påverkar hur en människa växer upp och blir.